Never Alone

Tjeeeeena folk!
Kom nyss hem från dejten som ni måste vara toknyfikna på. Jag kan avslöja att det va riktigt mysigt och det finns nog ingen jag skrattar mer med än med dig. Vi kollade festivalen och åt massa gottish.

Precis när jag ska gå så säger M. "Visst är det märkligt att vi träffas ännu en gång" Den här pojken kan man väl kalla min första pojkvän. Vi hängde ihop när vi gick i nian nämligen. Efter det har vi träffats ett antal gånger men brutit upp pga olika saker. Nu träffas vi ännu en gång. Och tiderna imellan har jag alltid haft pojkvän. När jag tänker efter så är jag banne mej aldrig singel! Ända sedan jag fick min första pojkvän i nian dvs M så har jag varit upptagen konstant. Jag har alltid träffat någon eller tröstat mig med någon. Dock är det inte ofta jag blir kär..

Det kanske är dags att vara själv ett tag.?

Eller... så åker jag till Sthlm nångång snart och hälsar på dig M..

Btw så är jag lite rastlös nu när M tryckt i mig massa socker. Ego men aldrig för mig själv..